Vissa dagar är bättre än andra!

Har insett att dagarna är lite upp och ner för mig just nu. Har försökt att komma underfund med varför och jag tror jag har listat ut det nu. Min Man!

Min Man går igenom en depression just nu (illa är det också), allt är emot honom enligt honom själv. Jag tror det handlar om att han har tappat livsglädjen här i Sverige. Han saknar sitt hemland, han saknar sin familj och allt det är förståeligt. Om han hade en vän, en riktig god vän som han kunde lita på, ett jobb att gå till så tror jag att saker och ting skulle se annorlunda ut, både för mig och honom. Nu är han ganska selektiv i vilka han blir kompis med, han är absolut inte lika social som mig. Jobb då? Jag har försökt att hjälpa honom, han kommer på intervju men efter det stannar det upp. Han anser att han gör vad han kan (personligen hade jag nog kämpat ännu mer) men att det inte hjälper. Han anser att svenska samhället inte riktigt underlättar för de som kommer från ett annat land (det där kan jag inte kommentera eftersom jag ändå är född i sverige). Problemet är nog att jag försöker förstå hans situation men inte kan leva mig in i det. Han tror väl att det är som i Libanon där man över en dag går fram till en arab och säger "jag behöver jobb" och så vips så jobbar du några timmar om dagen....det är väl en helt annan mentalitet där än här...

I alla fall så påverkar hans humör mig såklart. Varav anledningen att jag har känt mig deppad också eftersom det känns som hela vårt äktenskap hänger på en skör tråd, tänk om han inte anpassar sig till Sverige och vill åka tillbaka Libanon...va fan gör jag då?

Jag var ju laddad igår till max, tränade gjorde jag, en timme på gym..men hade tänkt att köra bodypump men av någon anlednings å tappade jag lusten och åkte hem istället. Undrade varför jag helt plötsligt lackade av och insåg att jag efter mitt gym pass hade snackat med min Man på telefon (som alltså inte mådde bra).....tänk va lätt man påverkas av hur omgivningen mår. Usch....!

Hur gör man då egentligen för att hjälpa den Man man älskar? Hur ska jag stödja honom i hans kamp? Det är en kamp för honom, han måste lära sig svenska språket även om SFI undervisningarna är under all kritik där de behandlar vuxna människor som 8-åringar, han måste söka jobb och inse att han får kämpa mer än alla andra eftersom han inte har högskoleexamen, 100% svenska eller arbetserfarenhet från svensk mark. Han har inga kompisar här i Stockholm, han är finansiellt beroende av sin fru (vilket han som stolt arab hatar såklart)....jaa hur hjälper man som fru till?

Får väl hoppas att min styrka bär upp oss båda i denna svåra tid.....