Ibland är livet allt konstigt. Hade egentligen inte tänkt att blogga om något särskilt, bara att berätta att jag haft en lång arbetsdag där jag började med mitt "vanliga" heltidsjobb för att därefter extraknäcka på gymet. Var hemma efter 21.00 och tänkte mest kolla andras bloggar.
Det är med ren bestörtning jag läser min goda väns blogg där hon berättar att hon nyligen fått veta att hennes pappa har cancer. Bara att läsa denna korta stycke gjorde att magen vände sig inuti mig och strupen snörde sig. Till min vän vill jag bara säga följande:
"Du är en helt underbar vän och jag har dig att tacka för alla goda råd du gett mig när jag själv inte mått så bra, du är en person som jag är otroligt glad för att ha i mitt liv. Nu vill jag att du ska veta att jag är där för dig i denna stund, om du behöver någon att prata med, en axel att gråta mot eller bara vara arg och känna livets orättvisor. Många ggr har jag själv kommit på mig med att vara rädd ifall något skulle hända mina föräldrar, att då få veta att ens ena förälder har cancer....jag kan inte ens tänka mig vilka känslor och tankar du går igenom. Jag finns där för dig....om du behöver något så är jag bara en ringsignal borta."
Blackbella****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar